Dag 2 – Mina föräldrar

Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Känns som att det är lite uttjatat att alla säger att de inte kan leva utan dem och att de är just den personen de är tack vare dem. Jag tror och håller med till 100 % att det är så. Det känns ganska logiskt. En förälder är ens förebild, idol, förälder, fiende, medspelare och bästa vän. Man skrattar tillsammans, gråter tillsammans, vi skriker alla fula ord vi kan till dem, men ändå så dyrkar vi dem och älskar dem mest av allt på jorden! Det är så det är att ha en förälder, vi formas av dem och det kan vara på både gott och ont.

Min mamma heter Sara och är 45 år gammal, min pappa heter Klas och är 47 år gammal. Många brukar stå mer nära en av sina föräldrar men jag står väldigt nära båda mina föräldrar, fast på olika sätt. Något jag älskar med min mamma, som också har fått mig att se saker ur andra perspektiv är att varje gång jag kommer och klagar eller är sur till mamma och egentligen hoppas på att hon bara ska tycka synd om mig och hålla med mig så får hon mig att tex. om jag har bråkat med någon, förstå den andra människan. Det kanske låter hemskt och i stunden tycker jag att det kan vara lite småjobbigt men efter får det mig att må så mycket bättre. En annan sak jag älskar med mamma är att hon alltid går att prata med om precis allt! Hon är alltid stöttande och tror på mig, och ger mig sunda och realistiska råd. En mamma och dotter relation tror jag alltid är lite speciell, det tror jag många tjejer känner. Liksom många pappor och söner känner..

Något jag älskar med min pappa är att jag har alltid roligt med honom (det har jag i och för sig med mamma med) men pappa och jag är lite lika, vilket också kan göra att vi bråkar ibland eftersom ingen av oss ger sig. Båda ska ha rätt. Pappa är den jag kan sätta mig med i bilen och dunka på musiken och sjunga för fulla muggar. När jag var liten var jag en riktig pappagris. Han är den som också jag delar mitt träningsintresse med. Han kan peppa mig och ge mig en sporre att verkligen klara av olika saker. Han om någon tror på mig. Något annat jag älskar med min pappa är att han aldrig har svikit mig, att han alltid och då menar jag verkligen alltid ställer upp på mig. Allt ifrån att skjutsa, till att ge råd, till att hjälpa mig att nå ett betyg jag vill. Små som stora saker, ibland kan han nog till och med likna min betjänt. Men han ställer liksom alltid upp oavsett!

Jag säger precis som alla andra. Att mina föräldrar är de bästa, för de är de bästa jag vet för just mig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0