En hästdag med en livrädd Sofia

Här kommer ett inlägg med dagen (gårdagen) i bilder. Det blev en ganska intressant resa...

Först var humöret fortfarande uppe. TROTS att JAG skulle mocka hästarnas skit. Jag fick den stora boxen (eftersom Diana snällt sa att det var den lättaste även om jag inte tror henne). Men jag gjorde det... ett tag i alla fall...

Jag gjorde det snällt med ett gott humör... och Diana stod och babblade på som jag vet inte vad i den andra boxen. Till slut frågar hon mig varför jag är helt tyst? Jo, för att jag kanske inte hinner säga något när du snackar som du gör!?

Sedan tyckte jag att jag var klar i min box så då satt jag och väntade på Diana som tog HUNDRA år på sig. Inte hjälpte det när jag försökte hota henne.. Hon skulle lyfta på vartenda litet strå i den där boxen och rensa vartenda liten smula skit...

Jag hjälpte snällt till MEN här vägrade jag gå upp!! En hög full med hästskit! Här har vi Bålstas trakter..

Efter att ha väntat på Diana i hundra år skulle vi gå ut med hästarna. Först skulle jag ta den bråkiga av dem två. Diana citerar " Ta det lite lugnt för han kan bita och sparka dig, men det är ingen fara!". YES, vi tar det lugnt. Tack för att du säger det när jag redan älskar hästar... Som tur var fick jag den snälla i alla fall... Trots att Diana kläcker ur sig " Han gillar nog inte dig!" Tack Diana, sånt värmer i mitt hästhjärta! Här var humöret inte lika på topp..

Ändå försöker jag posera med en glad min, trots att mitt hjärta nästan hade fått hjärtstillestånd när vi skulle GÅ ÖVER den stora vägen med hästarna. Diana säger att här kör bilarna jättefort så vi måste vara snabba. Håll i hårt i hästen nu. Livrädd följer jag efter. Vad händer då? JO, en stor j**** lastbil kommer! Till och med Diana får lite smått panik och säger, "Eeeh, Sofia gå snabbt som f*n!" När Diana säger snabbt, då menar hon snabbt! Här var det bara att springa snabbt som skatan för att inte bli av med en häst eller två...
Här var humöret inte på topp... och inte hjärtat för den delen heller...

När jag var frusen som en isbit (eftersom Diana var så seg på att mocka) och när jag att fått nog med farliga hästar som inte tyckte om mig, farliga äventyr över vägar så fick Diana ta över det där med att hålla i en häst... kanske två hästar..MEN jag gjorde det i alla fall..!! Tack Diana för en minst sagt händelserik dag! Idag lever jag i alla fall och det är jag glad för! Diana citerar "Jag har en känsla att det här var den första och sista gången du följde med mig hit" Mitt svar är: YES it was!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0